patrikrunner.blogg.se

 

Ge sig ut 20 minuter på lunchen, eller innan arbetet det är lätt att springa. Om man nu känner att man vill eller behöver motionera varför då krångla till det? Målen är då att helt enkelt må lite bättre i vardagen. Mina mål och mina målsättningar med löpningen är också att motionera och må bra, men också att utmana mig själv. Att bli snabbare, att springa effektivare och att på sikt om några år peaka i min löphastighet. Jag har börjat träna för ultradistanser och ultratävlingar. Tiden är linjär i den aspekten att vi i alla fall skrivande stund inte kan resa tillbaka i tiden utan obönhörligt åker på tidens jämna våg framåt. Vi blir inte yngre utan för varje sekund så blir vi äldre och äldre, utan att det går att göra något åt det. Men kanske kan man i alla fall vara i sin bästa möjliga form och kanske fysiskt i alla fall kunna resa tillbaka i tiden. Att vid 40 års ålder efter ett relativt onyttigt liv med löpningens kraft kunna vara som en 30 åring rent fysiskt istället för att vid 40 år vara som en 60 åring fysiskt. Det är ett mål för mig att helt enkelt på sätt och vis bromsa tidens framfart. Kanske på grund av rädsla för att bli gammal, och inte längre känna att allt är möjligt utan kroppen säger nej. Förvisso brukar väl alltid löpare vara skadade eller ha så kallade känningar i vader, vrister, knän, axlar med mera så hur nyttigt är det egentligen att löpträna. Kanske bättre att sitta kvar i soffan med chipsen istället för att vara ute och dra på sig ett löparknä. Jo allt har man ont ibland som löpare, men jag gillar nästan känslan av att ha lite småont och skavanker då det får mig att känna att jag lever, och faktiskt använder min kropp. Sedan har nog många skador göra med att man har tränat för mycket under en intensiv period, kanske gått från i princip helt stillasittande till att springa flera kilometer varje dag då hinner inte alltid kroppen med och man riskerar att dra på sig skador, dvs ta det lugnt i början ni som börjar träna. Eller att man helt enkelt har en löpteknik som gör så att man riskerar skador. Skador är självklart inte målet för mig, även om jag nu nämnde att jag gillar att känna att kroppen har arbetat. Nej målet för mig är att helt enkelt sträva mot bättre tider och utvecklas till en så bra löpare som mina kroppsliga och mentala förutsättningar låter mig att utvecklas till. Behöver man ha ett mål med sin löpning? Nej det behöver man egentligen inte, även om jag personligen tror att alla har något slags mål med sin löpning. Det finns ju oftast en anledning till varför man snörar på sig skorna och ger sig ut och nöter asfalt, bana eller skogsstig. Målet för mig med löpningen är också att må bra rent mentalt, och jag använder löpningen som ett slags terapiverktyg. Det är rent otroligt hur mycket bättre jag mår när jag har sprungit långt eller fort och tagit ut mig rejält. Det är verkligen lycka inombords.

 

Undra om målen med löpningen har ändrats rent historiskt? Självklart har det ju det, men jag tänker inte då på jägare och samlare på stenåldern som sprang efter vilt utan på några årtionden tillbaka. Det finns fler lopp idag, och allt fler anmäler sig till ett lopp. Dock så är genomsnittstiderna för de deltagare som springer loppen något sämre än löparna som sprang på exempelvis 1970 talet. Kan det ha att göra med att de som anmälde sig till ett lopp var bättre tränande och det inte fanns samma utbredda löparkänsla bland befolkningen utan det vara bara de hårdaste och snabbaste som sprang lopp? Eller har det att göra med att målsättningen hos löparna för var annorlunda? Ibland tänker jag på min uppväxt och springer då snabbare, kanske för att försöka glömma kanske utav ilska.