Löparen för 8 år sedan möter löparen idag
Både roligt, och förvånande att se bilder från när jag började med löpning för många år sedan. Nästan 20 Kg mindre väger jag idag, och jag har lite mer ansiktshår och någorlunda mer hår på huvudet också.
Jag springer idag med en GPS-klocka på min arm, och lever och andas löpning med högt uppsatta mål.
Skor, kläder, lopp, teknik och så mycket mera är en del av min löparvardag idag. Självklart är kärleken till löpningen nummer ett, men jag slås när jag ser bilderna på mig från förr att ja det var en tyngre långsammare löpare, men som var sisådär naivt glad och totalt slut efter ett Göteborgsvarv som jag på ett sätt saknar idag. Visst man är slut efter lopp nu med när man gett allt, men på ett annat sätt och inte samma däckande känsla som sitter i under flera dagar troligen pågrund av att man var ganska otränad för uppgiften men ändå glad över att tagit sig runt 21,1 km på Göteborgs gator. Inte riktigt samma känsla idag fortfarande underbart att springa lopp men på ett annat sätt.
Osäkert om någon förstår vad jag menar eller känner igen sig?
(Göteborgsvarvet och Midnattsloppet 2008)
(Och samma löpare 2015/2016)
Spring väl alla och glöm inte att leva också
Instagram @patrikrunner
