patrikrunner.blogg.se

 

Något som allt fler gör är att resa på så kallade löparresor. Söker man på ”löparresor” på Google så kommer det upp ett mycket stort antal företag och organisationer som säljer och förmedlar löparresor till alla möjliga platser såsom till Portugal, Thailand, Kroatien, Kanarieöarna, höglandsträning i Kenya bara för att nämna några platser. Ofta är löparresorna förlagda till varmare och soligare platser, och det är ju inte helt fel att slippa höst och vintermörkrets Sverige genom att springa längs en vacker strand i ett varmare land. Det finns också böcker såsom Vagabonds guide till världens löpning där läsaren kan få information om bra löparrundor, övrig löpningsrelaterad information i ett antal storstäder runt om i världen.

 

Personligen så tycker jag det är en del av charmen att resa till andra städer för att delta i lopp, att se och upplev andra städer och platser. Jag brukar vara vid tävlingsstarten i väldigt god tid, oftast några timmar före start. Inte bara för att byta om och värma upp utan också för att se mig omkring. Ännu roligare blir det när vädret visar sig från sin goda sida och bjuder på lite sol och värme. Har varit flera timmar innan starten när vädret verkligen inte hade vaknat på rätt sida och det blåste och regnade och kylan åt sig igenom ens kropp. I sådana stunder ångrar jag mig allt lite att jag är på plats 3 timmar innan starten.  Men fina dagar så njuter jag. Alingsåsloppet har jag nämnt tidigare, och när solen är framme på tävlingsdagen då är det underbart att som uppvärmning besöka den lokala djurparken, vandra omkring i parken vid startområdet eller vandra omkring i stadens gamla fina bebyggelse. Kom ihåg när jag en gång för många år sedan var i Belo Horizonte Brasilien och hälsade på vänner. Varje dag visade termometern cirka 35-40 graders värme. På kvällen och natten kunde det gå ner mot 20 grader. Jag hade då som nybliven löpare självklart packat med löparskorna och kläderna. Kände väl att nu när jag var så seriös löpare på uppgång så kunde jag inte vara utan löpningen i några veckor. Jag var tämligen otränad och orkade inte springa långt hemma i Sverige då detta var när jag precis hade börjat springa, men jag kände mig som en löpare med med ett driv och mål. Ingen försummelse utav träningen här inte. Men värmen var riktigt tuff, och ofta kom jag inte längre en kanske 1,5-2 kilometer innan jag fick avbryta träningspassen. Det var helt enkelt för varmt. Det får mig att tänka på citatet ”Svenskarna reser inte till någonting, dom reser från någonting” från filmen Sällskapsresan. Varför reser vi från vädret här när det oftast är riktigt bra och lämpande för löpning?

 

 

En löparresa jag vill åka på är till Kanarieöarna med Apolloresor, de har ett samarbete med ultradistanslegendaren Rune Larsson. Det hade varit något riktigt häftigt att få springa kanske en höst/vinter med en legendar i behagliga 20 grader i en vacker miljö medans det stormar och regnar hemma.